The Ark

Har man en gång sjungit ”Calleth You, Cometh I” gäller det att leva upp till det löftet. Länge såg det ut som det inte skulle hända. Det är många som under de senaste åren önskat att The Ark ska samla ihop trupperna på nytt. Särskilt som sextetten lämnade ett tomrum efter sig som ingen har lyckats fylla. Deras uttryck var lika lätt att känna igen som det visade sig svårt att duplicera. The Ark var alltid lite mer färgstarka, teatraliska, oblyga och vidsynta än alla andra. En ostoppbar livemaskin som aldrig tvekade inför att dela med sig av livsfilosofiska tänkvärdheter, och det är ju inte så att vi behöver mindre av sådant i dag än vad fallet var då.

Sveriges främsta Glamrockapostlar Ola Salo, Mikael Jepson, Martin Axén, Jens Andersson, Lasse Ljungberg och Sylvester Schlegel har alltid velat ge utanförskapet en fristad. Redan innan de blev nationella stjärnor såg de till att, i Rottne, Växjö och sedermera Malmö, låta och se ut som stjärnor i sin helt egna värld. Oavsett storlek på spelställe förde de sig alltid som världens största band, bad aldrig om ursäkt för sin existens -och de hade låtarna som borgade för det. Hits som “It Takes a Fool to Remain Sane”, ”Calleth You, Cometh I”, “One of Us is Gonna Die Young”, “The Worrying Kind”, “Breaking Up with God”, “Let Your Body Decide”, “Father of a Son” med flera är i dag en självklar del av den svenska pophistorien och folksjälen.